Att sådana småsaker kan göra en så sur och besviken, sedan frågar man sig själv varför? Och var ligger felet egentligen? Trams jag håller på med. Antar att det är ok att bli skrattad åt ibland.

Ser verkligen inte fram emot trean alls.

Har spenderat halva dagen med att ta igen spanskan, sura över det nya schemat och letat efter räven från Emmaboda. Men till vilken nytta? Så jag kan tagga han i ett foto på fejjan. Ha.